Jag vill skriva ett viktigt inlägg om en bok jag tidigare skrivit om, nämligen Den högkänsliga människan av Elaine N. Aron. Att vara en higly sensitiv person, HSP, innebär att du har ett nervsystem som är känsligare än genomsnittet. Det uppskattas att 15-20% av populationen är HSP. Det är inte något "syndrom" eller störning, eller något annat negativt, utan en förklaring på varför vi är olika människor och uppfattar saker på olika sätt.

 

Jag tror vi alla känner någon som har hundra järn i elden och aldrig verkar trötta. Själv är det något jag helt enkelt inte klarar av, eftersom jag är känslig. Jag behöver mycket vila och lugn och ro, speciellt efter en dag med mycket sociala aktiviteter eller annat program. Jag har aldrig uppfattats som blyg, själv har jag hela mitt liv trott att jag är en ren och skär extrovert. Men under de senaste åren har allt detta kommit ikapp mig, jag är egentligen varken extrovert eller introvert, jag bara har lätt att anpassa mig i olika situationer. Jag har försökt hålla andra människors tempo, utan att lyssna på mig själv och min kropp. Alla andra fixar ju livet sätt X, varför skulle inte jag klara av det då också? Fart och fläng, resor, studier, jobb, fester, vänskaper, kaffeträffar, familjekalas, spelkvällar, födelsedagar, hobbyn..nej, till sist gick det inte längre. Jag tvingade mig själv att sakta ner tempot. Detta fick mig att må dåligt, vad är det för fel på mig? 

 

I dagens samhälle kan det lätt kännas som att vi alla skall prestera på samma vis. Definitivt fokus på ordet "prestera", vi blir konstant påminda från alla håll och kanter om hur viktigt det är att röra på sig, att se världen, att knyta kontakter, att prestera i arbetslivet osv. Detta leder till allt fler som blir utmattade. Människor med HSP riskerar att mycket snabbare än andra bli utmattade, främst för att de inte ens känner till vad HSP är och hur man lever med det. Det påverkar våra vänskaper, våra förhållanden, tja, vårt sätt att leva helt enkelt. När mina vänner sprang på krogen var jag hemma, i yngre ålder kände jag mig utanför men nuförtiden stör det inte mig längre. Jag klarar helt enkelt inte av att vara på en krog med enormt mycket ljud, fulla människor, varmt, trångt och dessutom påverkad av alkohol. Min hjärna blev alldeles överstimulerad och jag kunde inte sova en blund efter en utekväll, kunde må psykiskt konstigt i flera dagar. När hjärnan tar in alla detaljer, människor och alla intryck man samlat på sig en hel kväll, ja, då är det mycket att processera när det blir tyst. Jag har i princip inte druckit alls på 1 år nu och jag mår bättre än någonsin. Vi måste sluta lyssna på alla andra och börja lyssna på oss själva! Kommentarer kommer: "Åh vad du är tråkig, kan du inte vara med någon gång" osv. Jag brukar svara att jag har andra intressen och gärna hittar på saker, men tyvärr kan vi faktiskt inte alla tycka att allt är roligt. De nära vänner som jag har vet hur jag är och respekterar det, absolut, men jag bara måste säga detta till de som kanske för tillfället upplever det. Lyssna bara på dig själv.

 

Det sägs att personer som är HSP har ett rikt, komplicerat "inre liv", kan se större helheter, lägger märke till detaljer andra inte ser, kan känna av "stämningen i rummet" och vet vad som behöver göras för att t.ex. bättra på den, blir berörda av konst, musik, litteratur osv. Jag tror att många bokentusiaster är HSP just för att vi kan gå ner på djupet på saker och ting, vi kan bli berörda på ett sätt många andra inte kan. En känsla av en riktigt bra bok, som man ligger länge efteråt och begrundar. Dikter, fina omslag, tystnad, läsning. Jag anser att jag använder läsningen till och med som "terapi" för att varva ner min hjärna, få tyst på den lite ibland.

 

Jag undviker att se på någon film eller TV-serie om jag känner mig lite nere, jag blir så grymt påverkad av sinnestämningen. När jag blir hungrig kan jag bli riktigt arg och kan omöjligt koncentrera mig (jag tror vi är många "hangry" people out there). Jag hatar att göra misstag eller att glömma saker, jag har alltid kämpat med ångest, alltid varit lite för självkritisk. Jag tänker för mycket. Grubblar, funderar, vrider och vänder på saker. Begrundar människor och deras sätt att agera. Analyserar. Behöver ensamtid. Behöver få  vara kreativ, få ner saker på papper, rita (fast jag inte är konstnärligt begåvad), skriva, klippa, klistra. Lyssna på musik som får mig bort från de vardagliga tankarna. På helgerna älskar jag att inte ha något program alls, bara ta dagen som den kommer och göra det jag orkar. Endast då får jag påriktigt vila upp mig. Alla kanske inte riktigt förstår det, eller tar illa upp, vilket inte är min mening. Ibland måste man bara vara "självisk".

Poängen med mitt långa inlägg (grattis om du kom såhär långt) är helt enkelt att upplysa om HSP, oavsett om du tror att du är det eller inte, det finns garanterat någon i din omgivning som är det. Hur jag upplever det behöver inte vara exakt lika som för någon annan, mitt svammel är bara mina tankar. Vi är alla så fina så som vi är, ta hand om varandra och försök inte sätta alla i samma fack. Utnyttja varandras olika egenskaper, ha förståelse för varandra. Lyssna!

 

HSP-test av författaren Elaine N. Aron: http://hsperson.com/test/highly-sensitive-test/

 

Kommentera gärna era upplevelser eller tankar