Harry Potter, räddaren i nöden

Jag tyckte mig ha en lässvacka. Ingen bok kändes rätt och läsningen gick trögt. Min sambo kom på den briljanta idén: "Varför läser du inte Harry Potter, kanske den där nya illustrerade versionen av Fången från Azkaban?"
Jag började med den genast och konstaterade att jag inte kom ihåg den riktigt så bra som jag trodde (jag läste den 2012 sist) och illustrationerna är så fina. Pappret doftar också jättegott (värt att nämnas). De ger på något sätt lite till för oss som läst böckerna förr. Dock väger den mycket, så man måste välja sin läsställning lite.
Min sambo har inte läst Harry Potter tidigare, men nu läser han igenom serien (och gillar den!). Han läser samma bok för tillfället, men på engelska. Det är ganska kul med samläsning faktiskt.
 
Helgens läsning är räddad, lässvackan försvann!
 


Bokstress och lässvackor - instagram vs. bokblogg

Bloggen är äntligen lite julpyntad! Jag älskar verkligen julen och brukar inte ha julstress, man ska fixa julklapparna i tid och försöka njuta av den fina högtiden.

För tillfället befinner jag mig i någon form av lässvacka, är jättetrött på kvällarna och har inte haft ork att läsa. Jättetrist, men jag hoppas det lättar senast när jag blir julledig. Mitt Goodreads-mål för 2017 var att jag skulle läsa 50 böcker, jag ligger på 43 för tillfället. Möjligt att jag inte kommer upp till det, återstår att se. Agnes på Agnes bokblogg skrev ett inlägg om hur stressigt läsandet kan kännas, speciellt med rec-ex som kommer och känslan av att man lätt känner sig "skyldig" om man prioriterar andar saker före läsandet, t.ex. är på mobiltelefonen en halvtimme. Jag kan gott och väl ekänna att telefonen äter upp mycket av min tid, inte timtalet på en gång, utan små snuttar ofta. De flesta bokbloggare har idag också instagram, och det har blivit plattformen där man snabbt konverserar och tipsar varann om böcker osv. Problemet blir här att man konstant vill kolla, nya boktips är roligt. Hur många sociala medier/appar följer man egentligen med dagligen? Blir det för mycket? Är det som att jaga klockan, den far hela tiden vidare? Man hinner inte "komma till slutet" av något flöde om du inte kollar var 10:nde minut. En annan sak värd att fundera över: alla bilder som läggs till instagram ägs av dem (Facebook) och du har egentligen inga exporteringsalternativ. En blogg kan man alltid exportera ut om man vill.

Tidigare har det diskuterats om bokbloggens tid är förbi. Jag tycker det var roligare "förr", när bokbloggarna verkligen "sökte upp varann" och kommenterade riktiga inlägg istället för insta-bilder. En blogg är mycket mer personlig, i allt från layout till inlägg. Man blev mera bekant via bloggarna, på insta kan jag ibland blanda ihop personer. Vi har kanske blivit för vana att lätt och snabbt kunna få respons, kommentarer och likes. Men handen på hjärtat, scrollar inte vi igenom flödet ganska så snabbt? Ger bilden något mervärde, i jämförelse med ett blogginlägg? Har jag blivit för bekväm med delningen av information och bilder till andra, måste jag göra det på det enklast möjliga sättet, istället för något mer kvalitativt sätt?
Å andra sidan är det mycket lättare att ge kommentarer på instagram än på bloggen, på min telefon krånglar det altid när jag ska kommentera bloggar. Spamfiltret och allt "ifyllande" man behöver göra är ibland lite småpetigt och det är lättare att låta bli.
 
Läsningen går ibland från "hobby" till "jobb på fritiden". Det är hemskt, men så kan det kännas. När jag får rec-ex, (senast förra veckan fick jag ett spontanutskick som jag förstås är mycket tacksam för men som kräver tid) behöver man försöka prioritera dem också. Sedan har man egen läsning man själv köpt. Om man just då befinner sig i en "lässvacka" kan det kännas lite motigt. Kärleken till läsning försvinner inte under en lässvacka, utan det handlar om att man av en eller annan orsak just då inte hinner ron och entusiasmen över läsandet. Detta blir en liten frustration, ibland om man för mycket tvingar läsandet så blir effekten det motsatta. Ibland kan det vara bättre att lägga allt vad böcker heter åt sidan en vecka eller två, fast TBR-högen sneglar misstänksamt på en från hyllan. Varför blir många bokbloggare så stressade, när det bara borde vara ett nöje? Sneglar man för mycket på alla andra och tycker att man själv inte hinner läsa lika mycket? Är det all uppdatering som kräver för mycket tid? Självkritiken i att alla inlägg ska vara jättebra, annars låter man bli? Rec-exen?
 
Jag hoppas att jag snabbt hittar min läsro igen, men då måste jag ha lite tålamod också. Vad tänker ni om bokbloggar, instagram och lässvackor? (av någon anledning ville jag inkludera allt i ett och samma inlägg, hah)


Oktober bookhaul

Oktober förde med sig en Adlibris-beställning av presentkortet jag fick av min mamma till födelsedagen i augusti och sedan gjorde jag några loppisfynd. Jag läster The Silent Companions som bäst, men är jättetaggad för alla fyra i min beställning.
 
 
När man får köpa 10 böcker för 2 euro så slår man till:
 
 
Jag hade totalt glömt bort Skratt-Maja tills jag såg de böckerna igen, barndomsminnen.