Handling: "Simeon Lee är miljonär många gånger om. Men han är också en mycket otrevlig gammal herre, och inte är det för att fira en fridfull jul som han bjudit släkten till sig på Gorston Hall. Stämmningen är laddad från början, och på själva julafton sker ett ovanligt brutalt mord. Omständigheterna är ytterst förbryllande. Ingen i familjen går fri från misstankar; alla har motiv, alla har haft möjlighet - och alla har alibi. Hercule Poirot griper med illa dold förtjusning tillfället att bryta upp från en dragig engelsk jul framför vedbrasan för att få gåtans häpnadsväckande lösning och avslöja mördaren."

 

När man börjar med en klassiker så vet man inte riktigt vad man kommer att tycka. Ibland kan klassiker kännas för dammiga och gamla, men inte den här inte! Jag sträckläste den. Den var verkligen bra, det bästa med boken var att det hela tiden hände något, det spilldes inte sidor på "utfyllnadsmaterial".

Den var relativt kort, spännande och rakt på sak. Fast boken är gammal (ursprungligen 1938) så kändes det inte för gammalt, jag tyckte det var charmigt med uttryck som "telefonera" istället för "ringa".

Jag försökte lista ut vem mördaren var hela tiden, och fel hadde jag, till min stora förtjusning. Måste säga att det var en av de bästa böckerna jag läst. Tummen upp för Agatha Christie (första boken som jag läst av henne)!