Handling: "Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.
Adelinas pappa tror att hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i The Dagger Society, en hemlig sekt inom Den unga Eliten som letar upp andra av sin egen sort innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de en person med krafter som de aldrig tidigare skådat
Adelina har egenskaper som inte hör till den här världen. Hon har ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att utplåna alla som vågar trotsa henne."

Äntligen fick jag läsa lite nytt av en av mina favoritförfattare; Marie Lu. "Den unga eliten" ger mig en väldigt speciell känsla. Det är historiskt, magiskt och lite spännande. Kenettra heter landet där huvudkaraktären Adelina befinner sig. När Adelina rymmer från sin fruktansvärt elaka och hjärtlösa far börjar hennes krafter visa sig. Hon är nämligen en "malfetto", en person som överlevde sjukdomen blodfebern, men fick bestående märken. Snart märker hon att hon inte är ensam om sina krafter, Dolksällskapet är nyfikna på henne. Det är en grupp människor som hör till Den unga eliten, personer som lyckats få kraftfulla krafter efter blodfebern. Adelina vet inte om hon kan lita på dem, och de vet inte om de kan lita på henne...

 

Det finns så mycket jag älskar med denna bok; att Adelina är en alldeles hatisk, mörksinnad person, kemin mellan henne och Enzo (Dolksällskapets ledare), miljön och alla fina detaljer om Kenettra, så historiskt och vackert (boken utspelar sig år 1361), fina masker och kläder och att man får läsa så mycket om Adelinas tankar, se hennes fel och brister. Ingen är perfekt.

 

Boken var inte så fartfylld som jag förväntat mig, men på det stora hela så gjorde det ingenting. Det ska vara lite mörkt och mystiskt.

Förvänta er inte att boken är i samma stil som Legend-trilogin. För det är helt olika! Denna gång handlar det om fantasy, och Marie Lu gör det riktigt bra! Jag längtar efter uppföljaren.

 

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!