De tysta stegen bakom - Jonna Björnstjerna
Inte blir det bättre av att mamma och pappa verkar tycka att hon mest hela tiden är besvärlig, bråkig och ljuger om allting. Dessutom tycker de att alla märkliga olyckor som har skett på sistone är hennes fel. Elsa är säker på att de egentligen önskar att de hade ett annat barn, någon som alltid är snäll och hjälper till ..."
Vilken härlig bok för slukaråldern! Även om jag är vuxen tyckte jag den var väldigt bra. Ett mystiskt pensionat i sann "Mysteriet på Greveholm"-anda. Elsa är den enda som känner av spöket i deras nya hem, jag kunde verkligen lida med henne när hon fick skulden för allt spöket gör. Många gånger blev jag nästan rädd, så kusligt var det. Stämningen i boken är mitt i prick, lite dystert och dimmigt, och ganska mycket spänning. Sedan kom det en intressant vändning mot mitten av boken, vilket jag inte alls varit förberedd på, ytterligare pluspoäng.
Denna bok skulle blivit en fempoängare om det inte skulle varit för vissa praktiska problem. Vissa saker stämde inte ihop, teknikaliteterna med spöken. Men det tror jag att bara jag med "vuxna ögon" skulle tänkt på. Denna bok passar utmärkt för 9-12 år, men kanske de som är lite modigare...
Illustrationerna i boken är helt fantastiska, också något som gjorde att man verkligen kunde leva sig in i den.
Betyg: