Titel: Pappa Pellerins dotter
Handling: "Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett.
När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamnar på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer sig drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella."

 

Jag har länge tänkt läsa något av Maria Gripe, det har helt enkelt inte blivit av, tills jag fick två rec-ex av förlaget Modernista. Perfekt tillfälle att ta itu med den saken! Pappa Pellerins dotter är en vacker historia om en flicka som bor i skogen i en stuga och sköter om sina två små bröder. Hon förstår sig inte på att gå i skola, hon svär och byborna tycker det är en märklig unge. När mamma inte kommer hem längre hamnar hon separeras från sina syskon och flytta in till staden, där hon inte alls passar in.

Man kunde känna av att det inte var "nutid", med saker som att Loellas rumskamrat på 14 år rökte inne och använde papiljotter. Ändå kändes inte boken omodern, bara äldre på ett intressant sätt. Karaktären tant Adina, som hjälper Loella när hon bor i skogen, hade en sån bred dialekt att jag ibland fick sakta in läsningen för att begripa vad hon säger. Kan tro att man i Sverige förstår det lättare.

 

Loella är en så himla modig tjej, man kan inte låta bli att beundra henne.