Sidantal: 165
Handling: "Torun har åkt med sina föräldrar till torpet, som de brukar göra på sommaren. Men i år har hon ingen kompis att leka med. Fast det gör inget, hon skulle ändå valt att vara ensam. Torun är tolv och har tröttnat på allt barnsligt. Det är hög tid att förvandlas, känner hon. En kväll byter hon namn och smyger sig ut i skogen som omger det gamla soldattorpet. I skogen möter hon vilseförare, andar och hungrare. Kanske också vänner. Den androgyne Missne till exempel, som hon snabbt fäster sig vid. Tillsammans med Missne ger hon sig djupt in i skogen, för att väcka någonsom sovit mycket länge. Ett äventyr där Torun måste uppamma både mod och list; och Missne är inte heller en riskfri kompanjon."

 

Modernista var så snälla och skickade mig denna bok samt Juliane & jag av Inger Edelfeldt. Jag älskade båda böckerna!

 

Missne & Robin är en trolsk och somrig historia om Torun som lär känna alla världens figurer i en annan värld, precis utanför deras torp. Samtidigt behandlar boken hur det är att bli tonåring och vilja vara ensam, för vem förstår en? Man ändras och allt känns lite konstigt. Jag gillar att Torun är precis äkta, t.ex. när hon är väldigt elak mot sin mamma, för det är just sådant man ibland kan göra tokigt i den åldern, känslorna hoppar hit och dit. En liten stund senare kan man ångra sig djupt och känna sig som en liten unge som helst vill sitta i mammas famn igen.

Missne hade kanske inte en enorm roll i boken, trots titeln. Men visst finns han där! (jag skriver "han", eftersom Edelfeldt skriver "han" i boken, även om det är odefinierat vilket kön han har). Torun och Missne har ett speciellt band, de känns som de båda drar fram varandras tuffa sidor och gör varandra starkare.

 

Stämningen i boken är perfekt! Den får en att känna att man också är i en magisk skog med alla märkliga väsen. Det finns så många bra detaljer som ger dendär rätta stug- och skogskänslan igenom hela berättelsen. Inger Edelfeldt har blivit en enorm favorit hos mig, det känns som hon och jag förstår varann, hon sätter ord på känslor och tankar jag har tänkt. Hon har dessutom gjort illustrationerna själv som dyker upp här och var mellan sidorna, och de var jättefina. Det gav berättelsen det lilla extra.