Sidantal: 286
Handling: "Rachel var länge hemligt förälskad i sin bästa vän Henry Jones. Dagen innan hon flyttade från Gracetown gömde hon ett kärleksbrev i Henrys favoritbok, i hans föräldrars bokhandel. Rachel väntade. Men Henry hörde aldrig av sig. Tre år senare känslomässigt bedövad efter att hennes bror omkommit i en drunkningsolycka återvänder Rachel till Gracetown. Hon ska arbeta ett år innan hon går om sista året i skolan och får jobb i bokhandeln, där hon nu tvingas arbeta med Henry, som hon helst aldrig velat träffa igen. Henry är glad över att Rachel är tillbaka och förstår inte varför hon är så kylig gentemot honom. Men så småningom börjar de komma varandra närmare igen. Livet går inte att styra och ibland är det outhärdligt. Men tänk om det finns ord, kärlek och andra chanser som gör att allt trots allt har mening?"

 

Jag fick denna bok som ett av Modernistas spontanutskick, och det gillas starkt! Det gjorde verkligen min dag att ha en bok i brevlådan utan att ha beställt något. Detta är en bok jag kanske aldrig annars skulle plockat upp och det är bra att vara varierande i sin läsning och inte snöa in sig för mycket på någon genre.

Att ge riktigt ärliga recensioner känns ibland lite svidande, speciellt då man får en bok som spontanutskick. Men ja, såhär är det: jag gillade inte boken som helhet, även om det fanns saker jag gillade. Att berättelsen i stora delar handlar om ett antikvariat, ett brevbibliotek (ett ställe där man inte får köpa eller låna böckerna, utan läsa dem på plats och ställe och kunna lämna brev och citat mellan sidorna) och ett ganska vackert språk. Att få läsa olika brev, som t.ex. Henrys lillesysters, som fanns i olika böcker var ett trevligt inslag som gjorde brevbiblioteket mera levande.

Problemet för mig var karaktärerna. Henry och Rachel är två personer som båda känns så naiva att man bara vill ruska om dem. Rachel gömde ett kärleksbrev i Henrys favoritbok i brevbilioteket och när han inte svarade så bestämmer hon sig för att vara sur och bitter, vilket jag inte förstår för att vad som helst kunde ju ha hänt med brevet, orsaker som gjorde att han inte fick det. Eller varför inte fråga honom?

Henry är väldigt kär en annan tjej, Amy, som behandlar honom som skräp men ändå trånar han efter henne. Oklart är varför? Vad är det som är så speciellt med Amy egentligen? Jag tror alla utom Henry själv kunde märka att Amy var ingenting att ha, ändå pågår Amy-Henry-ploten hur länge som helst i boken.

 

Eftersom jag hade svårt för båda huvudkaraktärerna märkte jag att jag tappade intresset om de ens skulle bli ihop eller inte. Det fanns en lite deppig känsla boken igenom, det kunde jag förstås ana mig till när det i handlingstexten framkommer att Rachels bror har drunknat, men det blir inte bättre, tyvärr.

 

Undrar om denna bok är en sådan som man antingen älskar eller inte älskar. Det verkar lite så, man klickar eller så klickar man inte. Jag tror ändå att denna typ av bok kan tilltala många läsare, speciellt boknördar.

Betyg: