Svara om du hör mig - Ninni Schulman

 
Titel: Svara om du hör mig
Författare: Ninni Schulman
Språk: Svenska
Sidantal: 414
Serie: Hagfors #3
Förlag: Forum
Format: Inbunden
Utgiven: 2013
Handling: "Det är tidig oktobermorgon och utanför slaktboden i Uvanå samlas byns jaktlag för ännu en dag bland björn och varg i Tiomilaskogen. Några timmar senare hittas en av älgjägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan hans fjortonåriga dotter som varit i sällskap med honom är försvunnen.

Vem av jaktkamraterna har velat Pär så illa? Finns det någon koppling till den tjuvskjutna vargen som hittades några veckor tidigare? Eller har hans tvivelaktiga affärer blivit hans död? Att Hagforspolisens nya krimchef, Petra Wilander, är lika misstänkt som alla andra i jaktlaget gör mordutredningen än mer komplicerad. Livet i den lilla byn blir en mardröm för Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en efter en. Och vem är egentligen vän och vem är fiende när det knackar på dörren?

Journalisten Magdalena Hansson är föräldraledig när Värmlandsbladet kommer med sitt stora sparpaket. För att försöka rädda sitt arbete och sin lokalredaktion undersöker hon fallet och tar risker som sätter hela familjen på spel."
 
Jag läser sällan deckare, och ännu mer sällan svenska deckare. Jag såg denna på biblioteket, gillade omslaget (ha, ytligt!) och fick ett sug att läsa en riktit bra kriminalroman. Medveten om att detta var en tredje delen i en serie gjorde mig lite skeptisk, men det gick hur bra som helst att inte ha läst första och andra boken. Ganska snabbt får jag ett grepp om de tre huvudkaraktärerna Petra, Christer och Magdalena. Jag gillar att boken hanterar ett mord och håller spänningen uppe, samtidigt som man får läsa om huvudkaraktärernas personliga problem, relationer och vardag. Journalisten Magdalena kändes dock nästan som en lite "onödig" person i det hela, hon var för tillfället mammaledig och försökte förtvivlat jobba lite ändå. Sist och slutligen hade hon ingen stor roll i det hela, det kändes en aning krystat.

Det finns en sån mysig höstig stämning i boken som jag gillar, hösten är min favoritårstid. Jag kunde inte lista ut mördaren hur jag än försökte, mycket bra! Nu när jag fått mersmak för denna typs böcker har jag lånat den fjärde delen i serien.
 
Betyg:


Läshörnan uppdaterad

Jag hade länge tänkt köpa en ny fåtölj, men av någon anledning blev det aldrig av, tills jag fyllde år och fick lite sponsorering till stolen! Par veckor senare hade jag denna otroligt sköna fåtölj hemma, det blev en IKEA Strandmon i mörkgrått.

Förr låg jag mest i sängen och läste men nu sitter jag där nästan varje dag, mycket bättre (och man somnar inte lika lätt). Nöjd!
 
 


Veckans bokbloggsfråga - vecka 38


Vad föredrar du – att välja sådana böcker som du vet att du kommer att tycka om eller att läsa varierat för att utmanas i din läsning? Föredrar du alltså att läsa en genre du är van vid eller väljer du hellre nya genrer? Gillar du att prova böcker från för dig nya världsdelar eller böcker som handlar om för dig nya ämnen, eller föredrar du det hemtama som du vet är säkra kort?
 
Oftast väljer jag de säkra korten, de som jag är rätt så säker på att jag kommer gilla, men varierar genre otroligt mycket enligt humör, årstid och annat. Jag har t.ex. inte läst en deckare på evigheter, men i förrgår plockade jag upp en Ninni Schulmans "Svara om du hör mig" och nästan sträckläste den. Man snöar snabbt in sig i sina favoritgenrer och då kan läsningen faktiskt bli lite trögare, ibland är det bra att ta lite nytt. Upplever att man lätt kommer in i lässvackor om man inte är ombytlig. När jag har riktigt svårt med läsningen brukar jag läsa en ungdomsbok eller en graphic novel, och plötsligt känns även de tjocka böckerna bra igen.
 
Gällande nya världsdelar och länder är jag dock inte alls ombytlig, mina böcker utspelar sig alltsom oftast i Sverige, Storbrittaninen eller U.S.A. Jag skäms lite när jag konstaterar att jag inte läst en bok som utspelar sig i Finland (inte vad jag kan komma på just nu i alla fall), trots att jag är finsk och bor här. Sverige har alltid känts lite mer som hemma, det kanske har med språket att göra.